De sammanlagda offentliga utgifterna uppgick till ca 2 600 Mdkr, närmare 50 procent av BNP år 2021. Fördelningen var enligt nedan:
Det är medborgarnas skattepengar som stat, region och kommun använder och det är vi i vår egenskap av medborgare som ytterst äger verksamheterna. Vi bör ha rätt till en öppen och begriplig redovisning av kostnader och resultat. Vi bör med stöd i fakta kunna utkräva ansvar från våra politiker genom regelbunden redovisning av kostnader och kvalitet i de tjänster som tillhandahålls.
Idag görs ingen effektivitetsrevision av kommunsektorn. Det är mycket vanligare med produktionsstatistik än resultatredovisning. Följaktligen riktas uppmärksamheten mot resursinsatser. När statlig, regional eller kommunal verksamhet kritiseras blir reaktionen regelmässigt krav på att mer resurser ska tillföras.
Resurserna är dock ändliga. Vår demografiska situation innebär att allt färre ska försörja allt fler. Det innebär stora påfrestningar på de offentliga finanserna. Skattebetalarna har rätt att kräva att varje skattekrona används på ett effektivt sätt. Ökade utgifter eller höjda skatter ska alltid föregås av en analys av hur effektivt redan tilldelade medel används inom respektive område.
Till skillnad från staten med dess monolitiska karaktär erbjuder verksamhet med kommunerna och regionerna som huvudmän i princip utomordentliga möjligheter till konstruktiva jämförelser. De kommuner som har den lägsta kostnaden för skolan kan ligga 20 procent under kostnaden i genomsnittskommunen. Kommuner med den dyraste utbildningen kan ligga på den dubbla nivån jämfört med de kommuner som har lägst kostnad. Kostnaderna för äldreomsorgen kan variera med 30 till 40 procent i jämförbara kommuner.
En systematisk uppbyggnad av en öppet redovisad granskning av kostnader och kvalitet i kommunernas och regionernas verksamhet skulle kunna fördjupa demokratin på lokal och regional nivå samtidigt som underlag skapades för en mer effektiv hushållning av våra gemensamma resurser. Dessutom skulle uppmärksamheten kunna riktas mot resultatet av offentlig verksamhet, snarare än hur mycket resurser som satsas på verksamheten.
Den centrala idén i denna PM är att varje kommuns och varje regions verksamhet skulle granskas med sikte på att redovisa kostnader men också resultat och kvalitet i olika delar av verksamheten: skola, äldreomsorg, socialtjänst, sjukvård, politisk ledning och så vidare. Denna jämförelse skulle ha ett mycket tydligt medborgarperspektiv. Med ledning av jämförelser mellan olika kommuner skulle medborgarna ges ett underlag för att bedöma den egna kommunens och regionens prestationer. Vad kostar en plats i grundskolan eller i äldreomsorgen? Vad kostar den kommunala administrationen? Och vad erhålls för skattepengarna? Vilken kvalitet levererar kommuner och regioner?
En del av granskningen skulle bestå i att kommun- och regionledning kommenterade kostnads- och kvalitetsskillnader. Sammantaget skulle vi därigenom bland annat kunna få en mycket konstruktiv diskussion om vad vi får för våra skattepengar.
Ska en sådan ”jämförelserevision” bli meningsfull förutsätter detta en icke-politisk och professionell granskning. Uppdrag skulle kunna ges till etablerade institutioner. Bland annat RKA nämns nedan. En viktig del av uppdraget blir ofrånkomligen att inblandade granskare gemensamt utvecklar metoder för kostnads- och resultatanalys. I praktiken kommer det att handla om ett nytt slag av revision. Denna ska inte förväxlas med den årliga revisionen.
Det är viktigt att ha både ett demokrati- och ett effektivitetsperspektiv på granskningen. En så omfattande granskning och analys som det här handlar om bör möjligen inte ske årligen. Däremot är det viktigt att det inför varje val finns en aktuell granskning som möjliggör jämförelser mellan landets kommuner och regioner.
Särskilt slående är detta konstaterande i och med att den offentliga verksamheten inte är utsatt för den allra viktigaste prövningen, det vill säga marknadens jämförelse av kostnader och kvalitet hos olika konkurrerande leverantörer. Stat, region och kommun har väsentligen monopol på de tjänster som produceras. De kan genom beskattning uttaxera kostnaderna för produktion och distribution.
Det borde ha legat nära till hands att se medborgarna som legitima mottagare av revisionsrapporter. Omsorg borde ha ägnats att utveckla granskningen, att presentera den i ett begripligt format och att göra den lätt tillgänglig för medborgarna. Detta har inte skett.
De utredningar som gjorts av kommunal revision har med något undantag inte inneburit mer än att det skrapats på ytan, eller kanske snarare har enskilda detaljer ifrågasatts.
Seminariets talare och rapportförfattare var Mats Svegfors, utredare och f.d. landshövding. Rapporten kommenterades av Inga-Britt Ahlenius, tidigare undergeneralsekreterare i FN och bland annat generaldirektör och chef för Riksrevisionsverket, Håkan Sörman, tidigare VD för nuvarande SKR och bl.a. ordförande i utredningen om det kommunala skatteutjämningssystemet och Helena Lindberg, Riksrevisor på Riksrevisionen och bland annat tidigare generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Mer information hittar du här.
Presskontakt:
Oskar Rådehed
073-2042303
Kontakt:
info@skattenytta.se
(c) Kommissionen för Skattenytta 2024