Att försöka effektivisera den statliga förvaltningen är ett ”allvarligt tankefel”. Det menar Britta Lejon, förbundsordförande för fackförbundet ST (SvD Debatt 3/4). Hon talar om en ”svältkost” som gör det motiverat med ett stopp för alla kommande effektiviseringsåtgärder på våra myndigheter, det så kallade produktivitetskravet ska slopas.

Vi i Kommissionen för skattenytta blir djupt oroade av hennes resonemang. För oss är det viktigt med en stark och välfungerande offentlig sektor. Om den offentliga sektorn inte fungerar så fungerar inte heller näringslivet. Och då slår vi undan benen för finansieringen av vår offentliga välfärd.

Om inte effektiviseringskravet införts 1994 så hade statens löneutrymme varit 62 miljarder kronor större i budgeten 2021, vilket hade inneburit tusentals fler statliga jobb, resonerar Lejon utan att för ett ögonblick verka fundera över varifrån pengarna kommer. Det är våra skattepengar det handlar om, ursprungligen skapade i den privata företagsamheten och en förutsättning för att vårt välstånd ska växa. Med Lejons resonemang hade vi alla varit fattigare.

För att ST:s medlemmar ska ha det bra krävs att den offentliga verksamheten sköts effektivt. Bara så kan vi få en positiv spiral med en stark offentlig sektor som bidrar till ett starkt näringsliv som bidrar till ett ökat välstånd i landet. Då får vi det alla bättre.

Nästa misstag från Britta Lejon är att hon sätter ett likhetstecken mellan mer pengar och högre kvalitet. Så ser det inte alls ut i verkligheten. Inom kommunsektorn är det väldigt svårt att hitta några kvalitetsskillnader mellan de som satsar mest på barnomsorgen och de som satsar minst. På samma sätt förhåller det sig inom statsförvaltningen.  Ökar kvaliteten hos polisen i takt med att den tillförs mer resurser?  Lejon anför själv det faktum att vi får vänta uppemot ett halvår, ibland längre, på att få ett nytt pass. Är det någon som tror att det beror på att den offentliga sektorn har för lite resurser? Är det någon som inte tror att detta skulle kunna hanteras genom en omfördelning av befintliga resurser? Hur mycket mer resurser skulle behövas, Britta Lejon, för att medborgarna ska få ut sina pass i rimlig tid, så att de kan åka på en efterlängtad sommarsemester när restriktionerna nu äntligen släpps?

Riksrevisionen har precis studerat det Britta Lejon skriver om i rapporten RiR 2022:2 ”Räkna med mindre – den årliga omräkningen av myndigheternas anslag”. Och ST-ordföranden får fel på alla punkter:

• Det produktivitetskrav som Lejon vill ta bort utgör en bra styrsignal för effektivisering.
• Detta produktivitetskrav har inte hindrat myndigheterna att utföra sina uppdrag.
• Det är inte så att dessa effektivitetskrav slår rakt av mot alla myndigheter. Två av tre av de myndigheter som studerats har fått politiskt beslutade tillskott som överstigit produktivitetsavdragen.

Det handlar om politiska omprioriteringar parallellt med försök att effektivisera. Och det är hela poängen. Vi i Kommissionen för skattenytta har ingenting att invända mot att mer resurser tillförs de sektorer inom offentlig sektor där detta krävs. Men vi menar att man måste titta på effektiviteten först så att inte goda pengar slängs efter dåliga.

Tycker Britta Lejon att det är rimligt att våra infrastrukturprojekt i genomsnitt blir 124 procent dyrare än planerat?

Tycker Britta Lejon att det är rimligt att våra välfärdssystem felaktigt betalar ut 18 miljarder kronor per år till medborgare som inte är berättigade till bidragen?

Ett mer effektivt hanterande av våra skattemedel gynnar också ST:s medlemmar.

Presskontakt:
Oskar Rådehed 
073-2042303

Kontakt:
info@skattenytta.se