Uttrycket Ockhams rakkniv härstammar från den engelska franciskanermunken William av Ockham som levde under 1300-talet, även om han själv aldrig formulerade principen i dessa termer. Principen kan sammanfattas som: ”Man ska inte multiplicera entiteter utöver nödvändighet.” I praktiken innebär detta att när man ställs inför flera hypoteser som förklarar samma fenomen, bör man välja den enklaste förklaringen som fortfarande är förenlig med kända fakta. 

Principen är applicerbar när vi söker förklaringar till att de svenska resultaten i det internationella PISA-testet inte varit fullt så bra som många önskar. 

I dag går ungefär 20 procent av svenska elever i en fristående grundskola, en så kallad friskola. Skillnaderna mellan kommunala skolor och friskolor – om man tar hänsyn till elevernas bakgrund – är dock relativt små.  

Man kan naturligtvis även tänka sig att valfriheten i sig försämrat kvaliteten i grundskolan och lett till försämrade svenska resultat i PISA. Men det är oklart hur mekanismerna i så fall ser ut. Konkurrens brukar ju i andra sektorer snarare förknippas med drivkrafter för kvalitetsutveckling och större brukarfokus. 

Tre andra möjligheter är att lärarna helt enkelt är sämre på att lära ut än önskvärt, att skolmiljön i många skolor präglas av oordning och att Sverige har ett stort antal elever med utländsk bakgrund. 

I en fördjupad analys av PISA-resultaten konstaterar skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren att ingenting tyder på att friskolor har bidragit till det kunskapsfall som nu har skett. Tvärtom presterar elever i fristående skolor mycket bättre än elever i kommunala skolor i PISA 2022 – som alltså rättas externt och därmed inte påverkas av betygsinflation. Detta även efter att man justerat för elevers bakgrund. Friskolornas kunskapsmässiga försprång har också ökat i de senaste PISA-undersökningarna. 

Om resultaten är sämre än önskvärt är det troligt att faktorer som påverkar samtliga skolor – kommunala som friskolor – är förklaringen. Och då framstår lärarnas förmåga att lära ut som en plausibel faktor. År 2022 är jämlikhet, multikulturalism, genusteori och hållbar utveckling stora teman i läroplaner och lärarutbildning. Denna glidning bort från ämnesstudier till olika sociala mål, tillsammans med ökad oro i skolorna, skrämmer bort studenter som skulle kunna bli bra lärare. 

Det är numera ovanligt att lärarstuderande har höga betyg –  i stället ökar antalet lärarstuderande med direkt låga betyg. Nedgången i kognitiv förmåga bland svenska lärare har varit snabb (IFAU Rapport 2008:25) och de relativa lärarlönerna har sjunkit. 

Vi har också förändringar av elevsammansättningen som kan bidra till att förklara resultatförsämringen. I PISA 2018 hade resultaten bland elever med minst en förälder född i Sverige återhämtat sig helt till 2000 års nivåer – och de nådde en delad andra plats bland motsvarande elever i OECD. 

Det är helt enkelt en krystad förklaring att förekomsten av friskolor eller valfrihet skulle förklara låga PISA-resultat. Det troliga är att bristande integration, dålig lärarutbildning och ordningsproblem förklarar nedgången. Lösningen på problemet är därmed att arbeta med att förbättra dessa faktorer så att eleverna lär sig mer. Tyvärr finns det bromsklossar i systemet som hellre vill rikta strålkastarljuset mot faktorer som – enligt en analys som följer Ockhams principer – sannolikt har perifer betydelse. 

Kommissionen för Skattenytta kommer att återkomma till frågan om varför centrala aktörer i skoldebatten helst vill rikta uppmärksamheten åt annat håll och varför de därmed blundar för de verkliga problemen. 

Presskontakt:
Oskar Rådehed 
073-2042303

Kontakt:
info@skattenytta.se